Det var ett hårt slag mot hans hjärta och ego, men det senare ville han inte kännas vid. Han hade nog anat det hela tiden. Hon var för bra för att vara sann, i en helt annan klass för honom. Hon var överlägsen honom i att vara rättrådig, öppen för andras åsikter och snäll, det var nog det som skavde mest. Som om det provocerade, så snäll mot alla. Han tog inte uppbrottet bra, det var beviset som han väntat på. Detta kunde inte hålla.
Han släppte sina hämningar, lät handling ta över och undvek att tänka. Det var inte förvånande att han spanade efter henne överallt han gick. Inte heller att han gick till hennes hus och följde efter henne på spårvagnen ibland. Det blev ett inre behov. Logiska tankar var som bortblåsta. Tills slut kunde han inte tygla sig efter en kväll på puben.
Han traskade helt sonika till hennes lägenhet, bultade på den franska balkongen och skrek hennes namn. Det dröjde och han skrek igen "Jag vet att du är hemma" Hon öppnade fönstret och hyssjade honom, så förnedrande. Hon sa att hon hade besök. Haha jag visste väl vad det betydde. Jag höjde rösten "Jag struntar i vem du knullar med!" Efter en stund gick hon med att på att prata, i trapphuset. Han minns inte vad som sas. Det var bara så skönt att få se henne i ögonen igen. Dagen efter var det lika tomt inombords och ibland kändes det lättare att följa efter henne en stund, så det kunde han inte sluta med.
Slutet var ett faktum när hon skickade ett flyttkort, hon skrev bara att hon hade flyttat till en annan stad.
4 kommentarer:
Vilken vilsen man... förstår att hon flyttade. Undrar vad han tar sig till med härnäst...?
Tack för kommentaren, ja man undrar över fortsättningen ibland =)
Bra skildrat!
tack =)
Skicka en kommentar